Den nya gloria

G  l  o  r  i  a  s  k  a  t  t  e  n
konst
kultur
trädgård
vintage
   

Blogg

KULNING ATT ROPA IN DJUREN

Publicerat den

KULNING ATT ROPA IN DJUREN

Stockholm den 2 september


och att blåsa i valthornet var ett sätt för fäbodstintan eller fäbodsjäntan att kalla in djuren till natten. Om ni har gjort som jag i sommar, som har hittat en stor 'gärdsgård' ute någonstans i Sörmland, där ser man spår av kospill. Inte så gamla heller, det kan betyda att korna finns kanske inte så långt borta men när vi var där såg vi inte en enda ko. Varför skriver jag det, jo helt enkelt för att förr i tiden fanns det mycken mark och skogar som korna fick beta av under sommaren. Kor, getter och får är en väldig bra ingrediens att ha ute i skog och mark för att de helt enkelt äter allt som är grönt. Gräs, blad från buskar och träd och det i sin tur gör att skogen inte växer igen utan tvärtom, det bildas ängar av all spill från djuren.


När fäbodjäntan kulade in djuren till natten så var det ett rop, en kall genom att hon sjunger ut högt och tydligt en lång entonig sång och som ofta anspelade på ledarkon som hade en koskälla runt halsen. Då hörde fäbodsjäntan var någonstans hon och koflocken var. Vi säger att kon heter Blenda då sjunger hon sin sång/kulning med betoning på kons namn och de andra korna kommer i rörelse och på det viset kommer de hem om natten. Likaså getter och får följer efter ledarkossan. Om fäboden ligger bland berg och fjällar så följer kulningen genom berg och dal. Och kan nå så långt som fem kilometer. 


Döm om min förvåning när vi vandrar i ett område som säkert har varit en gärsgård en gång i tiden för vi hittar en gammal fäbod. Jag tog jättefina kort därifrån men jag får inte in bilder från min mobil till denna min blogsida. Få se om jag får någon ordning på det. Men det var en typisk fäbod med kospill och dessa hundratals viltrosensnår som växer överallt. Där satte jag mig ned och drömde mig bort från dagens vardag och tänkte 'det här borde man göra en film om'. Jag älskar gamla naturfilmer och filmer. Både klädsel och filmens händelse lockar mig till hur det var förr. Tex. så fann jag en gång i en vind i ett höghus, en hel drös gamla böcker som var skrivna av en gammal kvinnlig författare. Jag har dom hemma i bokhyllan så jag läste ut alla 10 böcker på en gång. Det tog hösten att läsa dessa romaner. Om TV har svårt med att producera fina gamla svenska filmer ska jag tipsa dom om det. För just nu finns inte mycket att titta på. Se där, tur att jag räddade dessa gamla böcker. Den där tiden mellan hägg och syren är väl världsbekant. Då det fortfarande fanns lite romantik mellan väggarna. 


Läste att det finns ett särskilt ställe i Värmland där man har sparat denna särskilda fäbodsmiljö och är idag en park som är skyddad. Den vill jag gärna besöka. 'Ack, Värmeland du sköna du härliga land' när jag sjöng den i skolan trodde jag det var Sveriges nationalsång. Hade väldigt svårt att skilja den från 'Du gamla du fria du fjällhöga nord' som är Sveriges nationalsång. Där har jag också en längtan att besöka fjällvärlden att få bada och fiska och njuta av denna särskilda vind som finns uppe i fjällen. Det är en vind utan träd eftersom det är kalt däruppe. Inga blad höres fladdra i vinden inte en gren som rör sig bara en 'röst' som påminner om forna gamla tider. Sådant lockar mig så oerhört. Hur det var förr. Hur samefolket övervann vintrar och hade stora renförflyttningar under hela året. Sådant liv är på riktigt. 


Det gick en norsk naturserie på TV som handlade om 'där ingen kunde bo' men det finns eldsjälar som flyttade upp i fjällen och levde sitt liv där med att så och odla, ha boskapsdjur och som där hade sin vardag. Den serien borde visas för alla skolungdomar för att ge dem lite perspektiv på tillvaron. Kanhända att jag gör en kaffekorg och besöker min gärdsgård nu när hösten börjar närma sig. Kan också berätta att oftast bodde fäbodsjäntan ute med sina kor ända in i oktober månad för att få bete till djuren och en del hade korna ute ända fram till jul för att sedan ta hem kossera till slakten. En ko räckte långt för en familj. Och vet ni hur man tog hand om djurköttet innan kyl och frys kom in i bilden. Jo, man la in och konserverade köttet i glasburkar och förvarade dom i jordkällare. Det låter inte gott men husmödrarna var duktiga på det och ska visst smaka riktigt gott. 


Jag vill önska alla kära läsare av Gloriaskatten en välsignad september månad och du, glöm inte kaffekorgen hemma utan baka en sockerkaka med äkta svensk smör i och njut av några goda smörgåsar och ta med äpplen från våra goda äppelträd. 


VI HÖRS SNART IGEN.


G L O R I A


PS Har försökt nu några gånger att skriva denna artikel om fäbodsjäntan men alla gånger har datorn flippat bort den så denna gång försöker jag mig inte på att sätta in en bild. 

Kategorier: Ingen

Skriv en kommentar

Hoppsan!

Oops, you forgot something.

Hoppsan!

Orden du skrev in matchar inte texten ovan. Var god försök igen.

0 kommentarer

www.Gloriaskatten.com Glorias blog