KLIMATET OCH HUR DEN VERKAR

KLIMATET OCH HUR DEN PÅVERKAR OSS MÄNNISKOR

Stockholm den 11 november 2019

Förr var man rädd för hur man skulle uppfattas som kristen, särskild om man var frispråkig i församlingen. Särskild i en pingstförsamling. Varför. Jo, en av Den Helige Andes nådegåvor handlade om profetians gåva. Alltså att kunna (utan att själv veta om det, sa sanningen) profetera i en gudstjänst, helst efter predikan. Inte före, det var ovanligt. Eftersom när en pastor hade predikat kom det väldigt ofta en hälsning från Herren. Via profeten. Som alltid sa 'Så säger Herren, jag känner dig mitt barn. Jag ser din oro och känner din ängslan, men var inte det, jag finns hos dig. Fast du inte ser mig så finns jag där'. Hur många har inte fått tröstens ord på detta vis i och under en prövotid.

Idag har profetians röst tystnat i församlingen. Helt enkelt för att det inte ansågs 'rumsrent' eller inte var 'modernt'.

Så idag vet man inte vad Gud tycker om församlingen. Istället får vi höra via kvällsnyheterna vad som är aktuellt ute i världen. Det är många människor som inte längre följer nyheterna eftersom de är så gräsliga och sorgliga nyheter. Vi behöver inte Gud, sas det. Man tog bort kristendomen som ett ämne i skolschemat. Det som är grundplåten i vårt land, Sverige. Det resulterade i en vilsenhet. Vad ska jag tycka. Vad ska jag säga. Vad är rätt och vad är fel. Problemen hopar sig kan man säga. Vems fel är det. Inte behövs väl profetens röst om varning i den kristna församlingen. Men den 'onde' är smart. Vet hur han ska hantera världen utan Gud. Utan Jesus Kristus.

Ta miljön. Klimatet. Hälsan. Stressen. Livet utan Gud. Människan håller på att gå under - utan kompassen som heter Jesus och Bibeln. Jag önskar vår planet att den ska överleva all hot som den utsätts för. Regnskogarna utplånas. Alla småbönder som fanns förr i vårt avlånga land har ersatts av storbönder. Som får bidrag. Bestämmelser som inte gagnar oss, vi som lever och bor här. Vår stund på jorden. Den tid vi har fått skall levas och vi lämnar alla spår efter den tid vi lever i. Vad skall den här tiden ge oss. Eller en ännu viktigare fråga. Vad är det som vi lämnar efter oss till nästa generation. Det är skrämmande. Riktigt otäckt, om du frågar mig.

Kärnkraftverk som tillverkar atombomber. Mobil, dator, tv, allt sådant som kallas för den 'digitala världen' är full av strålning. Vi utsätts för kemisk strålning som skadar vår hjärna. När vi använder fb och Instagram. Osv. Kärnkraftverkens avfall som är full av gifter/strålning som idag läggs i 'stavar' som sen sprängs in i bergen. Som ska hålla helst i tusentals år. Så farligt är avfallen från kärnkraftverken. Som idag, tyvärr finns över hela vår jord. Allt, nästan allt är digitaliserat. Vi vet att plast som tillverkas är så farligt för den ruttnar inte eller förstörs med tiden. Samt att våra hav är fulla av gammal plast. Som man nu försöker städa upp haven.

Hörde på nyheterna att r u n t vår jord ute i rymnden svävar nu massor av digitaliserad skrot så mycket att det är en tidsfråga innan dom kraschar. I rymnden. Samt att vem eller vilka ska sanera all skräp i rymnden. Vad händer vid en krasch. Krackelerar hela systemet. Förmodligen. Nu känner jag mig som en profetissa 'så säger Herren, vänd om från Er ondska innan det är försent'. Det är sant. Så säger Gud nu till många som försöker väcka upp 'frågan' på agendan.

Jag hade tänkt att läsa och skriva lite om MILJÖFÖRSTÖRING. Inte om kor som pruttar eller om bilismen. Kon ger oss mjölk, kött, smör, ost, grädde som gör att vi människor överlever. Det var kon som räddade det nordiska folket från svält och fattigdom. Och så är det fortfarande. Bilismen då kan den stoppas. Kanske begränsas i alla fall. På olika sätt. Med tåg, tunnelbana, buss, minibuss, cykel. Jo, det går. Kan man använda häst och kärra. Ja, den är helt fri från miljöförstöring. Samt ett avstressande miljötänk. Tänk att få åka med häst och kärra till jobbet eller till mataffären. Jösses vad skönt. Vi har bara EN jord. Så klart vi ska vara måna om vårt jordiska arv. Vi ska ta hand om jorden på samma sätt som vi tar hand om våra hem. Våra nära och kära. Hur svårt kan det vara.

g l o r i a