MIN RESA TILL MALTA

MIN RESA TILL MALTA

Stockholm den 8 november 2018

RESAN till Malta bjöd på en hel soldag som vi tillbringade vid havet. Solen sken och havet stormade. Jag klarar inte längre av höga vågor eftersom de har sådan styrka när de väl når land. Så jag fick doppa tårna för att inte ramla omkull. Visst det var i slutet av oktober månad och hösten har gjort intrång i naturens värld. Men värmen var som en vanlig svensk sommardag. Mellan 22-25 grader varmt. Den värmen var underbar att möta. Hur kan havets vatten skifta i hur varmt det är i vattnet.

Det var bland det första jag gjorde när vi kom fram till hotellet. Gå nedför trappan ned till stranden för att känna vattnets temperatur. Var det badväder. Eller vad det för kallt. Havet var inte varmt inte heller kallt men något kyligare. Jag vadade ut och tog sedan ett snabbt dopp så tillvida att kroppen blev blöt. Men simmade gjorde jag inte. Jag var försiktig. När jag sedan intog mig solstol så njöt jag av en varm kopp cappucino som består av starkt bryggkaffe med het uppvispad mjölk. Samtidigt hade jag med mig en bra bok som jag visste skulle ge mig underhållning.

Den dagen då det var sol men lite moln, vågor som jag inte ville korsa var en dag som jag bara njöt av. Inga måsten bara vara en liten stund i nuet. Lyssna på vågorna eller rättare sagt bruset av havsvågor hörs hela tiden. Från fönstret från hotellet drog jag ifrån gardinen och såg ned över havet sågs vågorna rulla in. Dag som natt. Morgon som kväll. Vinden, blåsten, stormen vällde in över den lilla ön. Det skulle visa sig sen när den semesterveckan hade gått till ända att det blev en soldag. Resten molndagar. Och en hel regndag. Och en stormdag.

Ni som läser Gloria's blog vet att jag älskar mina små vänner. Fåglarna. Jag matar alltid fåglar på vintern. Nu vet mina små vänner när jag är hemma. De små börjar flyga utanför mitt fönster för att se om jag har lagt ut lite frön till dom. När jag inte har gjort det flyger dom sin väg. Finns det fågelmat så dröjer det inte länge förrän de säger till de andra småfåglarna 'nu finns det mat' och snart flyger de runt matbordet. Men skogsfåglar är väldigt skygga. Det finns några som inte är blyga utan vill gärna visa upp sig. Då blir jag väldans glad. Som när hackspetten kommer för att visa upp sig. Den är svart/vit/röd och grann. Jag njuter av den fågeln. Samtidigt som den gör väsen av sig. Man hör direkt när hackspetten finns i trädgården. Då går jag alltid ut för att se vilket träd den är på och försöker få fram sin föda.

Så var det också i Malta. Dessa småfåglar. Det ska jag berätta nästa gång.

Ha nu en underbar dag och njut av en kopp kaffe eller cappucino.

G L O R I A