PANDEMIN

Pandemin -

Jag förstår dom. Som inte lyssnar längre på nyheterna. Vill inte tjata men känner att jag måste. Många med mig har vetat och förstått att något kommer att hända. Eftersom allt går så fort. Från den ena dagen till den andra så händer det alltid något. Men idag, står det något i Expressen som faktiskt är värt att lyssna på. Tjatigt. Ja.

'

En enda art, är ansvarig för pandemin, människan. Det handlar om människans rovdrift. Att skövla skogen. En okontrollerbar expansion av jordbruk och exploateringen av de vilda djuren, skriver The Guardian. Dessa aktiviteter ökar kontakterna mellan djur och människor och är därmed anledningen till coronapandemin. Viruset var ofarligt för fladdermös, men förvärrade när det nådde människan. Urbaniseringen - dvs. att människan flyttar in till städer - och explosiv ökning av globalt resande, har också påverkat och, enligt forskarna lett att ett 'harmlöst virus' i Asien lamslagit hela världen med mänskligt lidande och ekonomier världen över'. 70 % av av de nya sjukdomar kommer från vilda djur. Och nu larmar de som vet. Det kommer bli värre om ingenting görs. Det blir värre pandemier om inte människan tänker om. Om vi inte är extremt försiktiga med de möjliga konsekvenserna av våra val idag'. Slutcitat.

Det är alltså, inte mina ord, utan reporter på tidningen Expressen, som skriver, se ovan. Forskare över hela världen kommer nu att få sitta ned och verkligen 'grubbla' sig igenom problemet som har uppstått i vår planet. I denna tid när teknologin verkar kunna lyfta sig hur högt som helst. Visst, vi kan säkert bygga ett nytt Babel. Men till bekostnad av enorma pandemier i framtiden. JAG HADE ALDRIG TROTT ATT JAG SKULLE FÅ UPPLEVA DENNA PANDEMI. SJÄLVKLART, FÖRSTÅR JU VARJE TÄNKANDE INDIVID ATT NÅGONSTANS FINNS DET ETT SLUT. Jag har ju skrivit det förr, att det är människan som är hennes egen fiende. Vi upptäcker alltid något nytt, men till bekostnad av vad.

Jag har idag läst lite vad människor skriver på Instagram. Det var några rader som fängslade mig. Läs här. Citat ' Så mycket har hänt. Så mycket blev osagt oss emellan. I vår tid blev det en annan tid. Så mycket värme och omtanke som nu visas oss, vi är på samma resa. Så många starka krafter som börjar röra på sig. Vi ska tänka nytt. Vi ska inte ställa in. VI SKA STÄLLA OM. En ny tid väntar oss. När allt det här är över. Inget är som förut. Men mycket kommer att bli bättre. Eller hur. VI HAR TVINGATS ATT SAKTA IN. Att fatta att det som förut var är inget idag. Att tänka till. Vad vill jag. Behöver jag det här'. Slutcitat.

Vi är här nu. Vi ska tänka om. För våra barn och barnbarns skull. Vi får och ska inte lämna ifrån oss en värld som lider. Vi ska inte överbefolka städer. Vi ska värna om naturen. Om landsbygden. Låta framtidstron bära oss framåt. Bilda något företagsforum som man gjorde förr. När man bildade nya samhällen. Kanske med en lanthandel. En skola. Kyrkan som står i bygdens mitt finns redan där. Gå på en gudstjänst en söndag kan aldrig vara fel. Lära sig svenska psalmer igen. Någon vill sy, väva mattor, baka och laga god mat. En liten lokal kan ge många att våga satsa lite mer lite nytt, lite mera 'lagom'. Så vi klarar oss. Igen. Köpa en herrgård som kan ägas av många/kollektiv så att 1-3 småföretag kan producera hembakt, sy egna kläder året om. Ha en enkel servering kanske 'dagens rätt' till försäljning. En liten skola med en liten skolklass och ett dagis. Allt ska finnas fast i en mindre skala. Att låta samhället få liv igen. Att satsa på landsbygden. Särskilt att införa bondesamhället. Att låta kor beta i våra hagar igen. Låta hönsen kackla vidare. Köpa och stycka/dela en gris till jul. Ja, att våga. Regeringen har ju lovat 'miljaders regn' till företagare. Jag önskar innerligt att vi människor får hjälp att 'tänka om' och 'tänka nytt'. Det är det jag känner 'en förhoppning' om andra tider. Till våra ursprung. Till det lilla livet. Där du och jag får plats. En sak till - att rädda gamla 'ödehus' i vårt avlånga land vore väl något att satsa på. Då blir det till slut en By ett samhälle som vi kan kalla vårt. Tillsammans klarar vi den här omställningen. Och sen se tillbaka. Våra värderingar. Visst klarar vi det. Vi ska klara det. Världen är alldeles för vacker för att den ska förstöras.

Känns som om jag har predikat färdigt.

G L O R I A