S T O R M på Malta

Stockholm den 10 november 2018

Stormen på Malta

Så glad i hågen går vi nedför trappan till stranden, till det vita skummande havet. Det skulle visa sig att det finns starka underströmmar när det vita skummande havet når strand. Visst, det är inga vågor men strömmarna desto starkare. Ja, det blev en dag på stranden. En härlig solig dag där det vita havsskummet avtog men istället kom höga vågor med vita gäss. Det fanns många badande som självklart kastade sig i vågorna med höga rop och skratt. Det är semester och då ska man skratta och vara glad. Det är ett minne för livet. Själv ägnade jag mig att promenera vid strandkanten och titta på mina egna spår som snabbt försvann när nästa havsvåg rullade in.

Det finns en berättelse om Jesus, vår trofaste vän. 'På stranden syntes det spår. Mannen som gick där allena ensam på stranden hade inget sällskap förutom Gud. Som alltid går vid vår sida. Han spår av två människor. Efter en stund syns bara spår av en människa. Men hallå, vart tog du vägen Gud. Du har lovat att vandra med mig. Men jag ser inte dina spår längre. Vart är du. Mannen stannar och frågar Gud. Gud, jag ser våra spår på stranden men sen så överger du mig

När jag vandrar vid stranden på Malta och ser mina egna spår minns jag denna berättelse. Hur många gånger i vår vandring här på Jorden har inte Kristus burit oss i sin famn. När vi inte längre orkar. När vi i vår ensamhet ber till Gud om hjälp. När vi i vår svaghet inte orkar. När vi ber 'Gud hjälp mig'. Med dessa ord vill jag säga dig - du är inte ensam. Våga be till Herren om hjälp. Gud hör bön.

G L O R I A

En tavla med sidentyg. Snart ska ett fint bokmärke dit. Samt en skyddsängel som vakar och ber. De är tjänsteandar från Gud.