Se Vi Gå Upp Till JERUSALEM

HEJ kära vänner, mina läsare!

Min blog har legat nere några månader - helt enkelt för att min dator gick sönder och det tog tid att köpa en ny. Sedan blev det strul på min sida som gjorde att det inte gick att skriva ett inlägg. Nu håller jag dessutom att skapa en ny sida som jag gör alldeles själv, dock finns det mall att följa, men det tar tid eftersom det räcker inte bara med att klicka utan datorn svarar inte alla gånger på redigering.

Nåja. Här kommer min Påskhälsning till er alla kära läsare av Gloria's blog. Varför SKRIVER JAG MIN RUBRIK, SE OVAN. Jag är ju en nostalgier. Ser ofta bakåt. Tänker. Läser. Funderar. 'Se vi gå upp till Jerusalem i heliga fastetider' är en psalm eller en sång från segertoner. En sångbok som fanns/finns hos Filadelfia kyrkan. Den kyrkan som jag tillhört sen jag var 11 år. Det tillhörde att man skulle döpa sig. I en dopgrav med vatten. I den frireligiösa församlingslivet var det vanligt att man döpte sig till Kristus. Så även jag. Minns dagen som om den var igår. En dag av total frid och barnaglädje. En dag av ett val av en 11-åring. Hela kyrkan var full av församlingsbor samt pastor, evangelist m.fl. Innan man döptes fick man svara i allas närvaro 'varför Marita vill du döpas' så löd frågan från prediksstolen. Jag visste vad jag skulle svara eftersom pastorn innan mitt beslut redan förberett mig att en sådan fråga skulle komma. Så ja, jag hade mitt svar. MEN jag fick tunghäfta. Fick inte fram ett ljud. Alla i församlingen teg och tittade på en 11-åring som inte svarade. Jo, jag hade svarat med jag fick inte ut orden. Pastorn tittade på mig och log, då viskade jag fram orden, varför jag ville döpa mig. Efter dopet åkte vi hemåt igen till Granbacken i Torshälla och där väntade söndagsmiddag. Dagen till ära hade jag bestämt efterrätten. Det blev glass och konserverad frukt.

Ibland behdöver man påminna sig själv. Eftersom tiden går så fort. Men barnasinnet kvarstår ett helt liv. Jag fick växa upp i ett hem med glädje, harmoni, många syskon, fick lära mig ta ansvar, passa småskyskon, städa, handla till mamma. Ja, en massa saker som man sen fick nytta av längre fram i livet. Sitter just nu med en kopp kaffe. Solen skiner. Det är inte kallt ute. Ska städa min balkong till påsken för jag ska pynta den i veckan. Tar fram min mobil och läser det senaste på FB. Jag är ju med i en sida som heter 'Eskilstuna'. En sida där många är som jag, nostalgiker. Foton från förr. Gamla foton. Lite nyare foton. Foton om hopp. 1970-talet. Stora och många demonstrationer. Då slår det mig. Visst var det svenska folket modigare än vad de är idag. Förr sa man alltid vad man tyckte. I alla sammanhang. Vilka diskussioner. Så är det inte idag. Många är tysta, ska vara 'fina i kanten'. Man ska liksom smälta in i alla många olika konstiga sammanhang. Eskilstuna sidan visar foton från demonstrationståg som gick genom hela Eskilstuna stad på 1970-1980 talet. Demonstration mot moms på maten, 'dagis åt alla ropen skalla', kapitalism, Ut ur Vietnam-rörelsen, hemmafru upproret 'sänk priset på mjölken', JESUS-rörelsen med plakat att 'Smile Jesus loves you'. Vilken tid. Vilken idyll. Ingen var rädd. De flesta kämpade på för de visste 'annars händer inget'. Det var nämligen så att på 1970-talet fanns inga daghem. Många unga mammor var och demonstrerade varje vecka/varje helg för att få fler daghem. Det gav resultat. Det blev en motion till regering och riksdag att daghem skulle införas i alla kommuner i Sverige. När jag sedan själv fick barn och fast jag bodde i Stockholm fanns inte daghem i det området som skulle bli vårt hem. Vi fick en dagmamma som var den bästa för mina barn. Det är jag så innerligt tacksam för. Förunderliga äro Herrens vägar. Ingen kan förutsäga eller förstå hur Gud tänker. Men ett är ändå alldeles säkert.

För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Glad påsk!

G L O R I A