SPARVARNA

Stockholm 18 november 2018

SPARVARNA på Malta går inte att räkna.

Det blåste rejält, palmerna gav fika för vinden och följde vindens gång. En palm är ju väldigt lång, har en lång stam som i sin krona har långa gröna 'fjädrar' som blad. Att se dessa palm vika sig är en ganska så maffig syn.

Havet som stormade visade sig från sin starkaste sida. Vågor som var starka så till sin grad att vi valde att byta plats och gå upp till hotellet som hade swimingpool till sina gäster. Det var lite mer lä där än vid stranden. Vädret gjorde att de som var turistande gäster valde andra ställen att vara än på solstolarna. Men eftersom solen ändå sken så tog jag och beställde cappucino och hade med mig en bok som jag alltid tar med mig på en solsemester. Så där hittade vi en jättefin plats med utsikt över hela Malta och dess omgivning.

Det var så skönt att bara få unna sig lite kaffe och en bra bok. Samtidigt hör jag hur det blåser och tittar upp. En sparv flyger nära mig för att se om jag har något gott att ge. Det har jag. Tar alltid med mig något bröd till fåglarna, mina småvänner. Så jag tar upp en bit bröd och gör dom till smulor så det ska räcka till fler. Och visst är sparvarna många, minst 100 är dom och finns överallt. För att inte tala om hur det låter när 100 sparvar sjunger tillsammans. Ovanför mig finns exotisk träd och där myser dom när det blåser som mest.

Jag sitter där och tittar om fågeln vågar närma sig och den är inte blyg. Bara när jag rör mig så flyger fågeln iväg. Sen kommer en stormvind och fågeln far ut i det okända. Jag håller andan. Vid solstolens ända finns ett trädgårdsstaket som går runt om hela gården och utanför finns ett bergigt område som är som ett mindre stup. Jag säger som så att ramlar där så är det kört. Så jag håller mig till min solstol och trädgård. Men sparven har inget alternativ. Jag ser nu att sparvern inte flyger längre utan den 'bara' följer vinden eftersom hon är väldigt lätt och liten. Och jag tänker om inte blåsten vänder om, kommer sparvern att krossas mot berget och ramla ned. Men hon hinner och hamnar bland lite stenar och växter som växer på berget. Den synen glömmer jag inte. Att sparvern bara hänger med och glider i luften när den starka stormvinden kommer och för bort henne.

Det är så vi ska göra. När vinden börjar tjuta. När den når stormstyrka. Då får vi lita på Gud. Att vi b a r a hänger med och glider i luften för det är Gud som bär oss. Änglarna sträcker ut sina vingar och vi sitter på dom och bara är. Där kan vi känna oss trygga. Att Gud är en trygg famn och en trygg hamn. Gud överger oss aldrig. Det är det som kallas för nåd. Frälsningens nåd är inte personligt. Det är Guds nåd som gäller. Så har du inte bett frälsningsbönen så gör det nu. Jesus förlåt mig mina synder och jag bekänner dig som Gud och frälsare. Amen.

Som sparvern.

Önskar dig kära läsare en välsignad söndag och veckan som kommer med arbete, vardag, ta hand om barnen, vara den tålmodiga mamma/pappa. Visst går det. Gör som sparvern. Bara glid. K r a m

G L O R I A