TILL SKOGS

Stockholm den 19/10 - 2018

TILL SKOGS - så sa man alltid förr. Man sprang till skogs om man ville vara ifred eller om man bara ville vara för sig själv en stund.

Ni som har följt Gloria's blog vet att jag kommer från en stor familj. Mamma och pappa med sju barn. Det var sällan det var tyst hemma hos oss. Ibland när vi skulle äta mat eller lunch tillsammans eftersom pappa arbetade som svetsare på Holmens bruk så kunde det hända att vi åt alla lunch. Det berodde på liksom. Inte alltid åt vi lunch eftersom vi hade andra mat tider än dom andra barnfamiljer i vårt lilla villasamhälle. Så klart de flesta, kan jag tro arbetade inom industrin. Mammor var hemmafruar. De flesta hade ganska många barn så därför passade inte arbetslivet in på kvinnor.

I vårt fall därför att pappa hade matlåda med sig till jobbet. Då åt vi i vår familj en något senare lunch. Omkring 13.00-14.00 tiden. Tror nog att det hade med att mamma hade alltid en liten på gång eller så hade hon fått en liten. Bebis alltså. Det gjorde henne väldigt morgontrött. Hemma hos oss var det därför pappa som stod för frukosten. Varje kväll så förberedde pappa för frukosten. Det stod 5 tekoppar, socker i en skål och några tepåsar. Vi barn fick dela på en tepåse så länge som det kom lite tefärg i tekoppen. Det stod färdigt på köksbordet varje kväll. Pappa gick upp först och åt frukost. Sen var det vår tur att äta frukost. Det fanns ost och ibland medvurst.Ibland bara marmelad. Sen senare fanns det leverpastej med gurka till. Självklart drack mina föräldrar kaffe. Men det var när vi barn var ute och lekte eller hade gått till skolan.

I vår fina gröna skog som vi hade runtom vår lilla villaby fanns det även åkrar. På den tiden, 1950-1960 fanns det alltid vintrar. Vintern kom oftast tidigt. Årstiderna brukade följa årsschemat så tillvida att efter sommaren kom hösten som övergick till vintern. Tyckte alltid att våren kom sent. Jag älskade hösten. Den härliga kyliga luften var så angenäm. Vi barn fick göra iordning vår egen lilla matsäck som bestod av varm choklad i en termos och en kanske två bullar var. Det var våra nöjen när hösten kom. En liten filt att sitta på. Och den varma chokladen och bullen smakade gudomligt.

Jag älskade vår gröna skog. Sprang i den ofta. Som barn går man aldrig. Vi sprang vart vi än skulle. Ut på åkern in för att hämta något gott sen ut i skogen. Jag kom att älska skogen. Det gör jag än idag. Vad som var särskilt med skogen var att den var HEMLIGHETSFULL. När jag hade lärt mig att läsa kom jag att älska sagor. Sagor var SANNA. Jag levde så in i dom. Jag befann mig i sagornas värld. När så våren äntligen kom efter en lång vinter med mycket snö bildades vattenpölar som i sin tur svämmade över så det bildades bäckar. Min bäck var min egen. Det hördes på lång väg att bäcken porlade så stilla. Jag kunde sitta länge vid bäcken. Jag drömde om bäcken för jag älskade det ljudet som bäcken hade för sig. Den sprang sin egen väg över en massa stenar och språng. Näcken som satt vid en bäck, den sagan hade jag läst. Så nu började jag jaga näcken. Vet inte hur många gånger jag letade efter näcken. Mamma visste att jag letade efter näcken för hon frågade hur det gick med den saken. Till slut blev jag så trött på det att jag satt och stirrade lång stund in i bäcken så att Näcken uppenbarades för mig. Det hade jag läst någonstans att Näcken satt naken vid bäcken och spelade fiol så man blev 'trolltagen'. Nu blev min mamma i sin tur så trött på mig att hon förbjöd mig att sitta vid bäcken och glo. Det gjorde mig glad. Nu slapp jag och titta och leta efter någon som inte fanns. Men bäcken den fanns. Och den porlade stilla och gjorde mig alltid lugn. En liten stund för mig själv fick mig att sitta en stund vid bäcken. För nu hade jag slutat leta efter Näcken och det kändes bara bra.

Men denna stora fina gröna skog hade en egen liten 'tjärn'. En alldeles egen gömma. På hösten när regnet kom och gjorde om hela denna tjärn till en liten sjö. Glömmer aldrig min storasyster Karin som i förtroende visa mig denna tjärn. Det var en förbjuden plats för oss barn. Helt enkelt för att den var farlig. Det var sankmark och man kunde lätt fasta eller drunkna. Det gick många berättelser om denna tjärn. Självklart var det dom större barnen som lätt skrämde upp oss med olika spökhistorier. Men när Karin berättade om dimman. Slöjan. Älvorna som dansade på tjärnen. Då blev jag riktigt nyfiken. Men lovade att jag aldrig skulle säga att hon hade visat mig tjärnen. På den tiden när jag var barn fick man stryk om man inte lydde sina föräldrar. Och vi var väldigt olydiga. Så när jag stod där vid tjärnen med min storasyster så såg jag något. Tjärnen förvandlades till en tjock dimma. Det bildades dimmoln som ibland rörde sig, ibland ändrade form som molnen gör. Det var älvorna som dansade. De höll i varandras händer och hade blommor i sitt hår. Så stod det i sagans värld. Och nu såg jag det själv med egna ögon att dimmorna dansade. Självklart var det älvor.

Denna händelse om bäcken och om tjärnen kom för alltid att stanna hos mig. I förra veckan fick jag äntligen tid att leta efter bäcken. Jo, jag hittade den. Och in i skogen för att hitta tjärnen. Visste bara inte vart den låg. Vi gick och jag fick syn på några stora mossiga stenar (för självklart hade vi en grotta som vi kunde gömma oss i) så jag trodde att där är nog vår grotta som vi lekte i som barn. Men helt plötsligt ser jag vass och annat som alltid finns där det finns vatten. Stora tuvor med gräs. Det var sankmark. Jag såg tjärnen men den var torr nu. Vi har ju haft en väldans torr sommar så den var inte vattenfylld. Och jo, den var inte så liten. Ganska stor. Förstår nu att mamma förbjöd oss att gå ut till tjärnen. Men älvorna fanns där. De kommer upp och dansar när marken blir fuktig och när morgondimmar lämnar sina spår i marken. Då har älvorna dansat. Det sa min storasyster Karin alltid till mig.

Att hitta en egen plats ute i naturen så här när hösten visar sig från sin bästa sida med vackra löv som en egen målar palett. Då ska man gärna ta med sig en termos med varm choklad och helst hembakade bullar. De smakar som godast när det är kallt ute. UT I NATUREN OCH NJUT.

/ G L O R I A